Fäktning för synskadade har avslutas som projekt. Fäktklubben Prêt tar över verksamheten. Därför hänvisar vi till klubbens hemsida: www.fkpret.se
Fäktning för synskadade har avslutas som projekt. Fäktklubben Prêt tar över verksamheten. Därför hänvisar vi till klubbens hemsida: www.fkpret.se
Fäktning för synskadade deltog för tredje året i rad i Min Fritids mässa; en mässa för personer med funktionsnedsättning. Det är en otrolig fin mässa och vi är väldig tacksamma över möjligheten att få vara med. Mässan är ett tillfälle att bli synliga för samhället i stort, och speciellt för de som har en funktionsnedsättning. Det var många som ville prova på fäktning; barn i rullstol som fick glädje att fäkta, likaså unga vuxna och till och med några idrottskändisar inom Paralympisk idrott såsom Niclas Rodhborn och Maya Reichard. Vi delade ut broschyrer, informerade till mässans besökare samt blev intervjuade av Mitt i Sollentuna.
Det var många som gratulerade oss för vår verksamhet och några som visade sitt intresse att komma till fäktklubben för ett nytt prova på.
Lördag den 7 maj var förutom våra tränare även Alain Belpaume och Nathalie Belpaume från A.S. Bouillargues Escrime med och tränade våra fäktare.
Samma dag besökte journalisten Maria Hagström och fotografen Martina Holmberg från Situation Stockholm oss. Köp tidning Situation Stockholm (juni) för att läsa reportaget om Fäktning för synskadade/fäktklubben Prêt.
Maria ville själv uppleva hur det kändes att fäktas i blindo. Här kan du se henne i aktion!
Den lördagen tog Viktor sin farfar till träning, och även han provade på att fäktas i blindo. Trevligt med farfar och barnbarn som tränar tillsammans, tycker vi.
Det finns någonting som heter fäktning i blindo. Det är fäktning, fast man inte ser. Låter det läskigt? Det är inte alls läskigt. Det är en rolig sport fullt av adrenalin. Vi är den första och den enda klubben i Sverige som gör fäktning tillgänglig för synskadade. Att synen saknas betyder inte att man inte kan träna.
Fäktning i blindo är nästan likadan som vanlig fäktning fast här får man använda bara en typ av vapen, värjan. Man kör lite saktare, man har ögonbindel på ögonen och först måste man leta efter och slå motståndarens klinga innan man får göra en träff.
Alla får delta i fäktning i blindo, både blinda och seende, både killar och tjejer. Därför använder vi ögonbindel så att alla kan tävla mot alla på samma villkor. Man använder bara värjan för att man får göra träff på hela kroppen. När man använder en annan typ av vapen som t.ex floret får man bara träffa på bröstkorgen. Det är svårare för blinda än för seende att bara träffa på ett ställe.
Fäktning är en elegant sport. Man måste visa respekt för tränaren, domaren och motståndaren. Man måste göra en hälsning i början och på slutet av varje träning eller match. Under matchen måste man alltid titta på motståndaren. Fäktning ger också mångsidig träning. Man tränar musklerna i hela kroppen, balansförmågan och rumsuppfattning. Den ger också positiv adrenalinpåslag. Man känner sig säker, stark och redo för att gå fram och kämpa. Det finns många olika tekniker och taktiker. Varje person kan utveckla sin egen stil. När man ska tävla mot någon, försöker man genom vapnet och hörseln hitta motståndaren och se hur hen fäktas.
Både fäktare och tränare tycker att stämningen i klubben är bra. Det spelar ingen roll om man kan se eller inte, om man är tjej eller kille och hur gammal man är. Alla är varmt välkomna. Vi tycker om varandra, vi umgås med varandra och vi tävlar mot varandra. Alla kan säga vad man tycker och tänker. Personer i olika åldrar ser fäktning från olika perspektiv. Våra yngsta deltagare fäktas för att leka med vapnet på ett säkert sätt. De tycker att det är som krig. Ungdomar tycker att de har bra träning för kroppen och de känner sig säkrare. Våra vuxna deltagare tycker att fäktning är en bra sport som utvecklar många saker samtidigt som t.ex snabbhet.
Våra träningspass är väl förberedda men vi tänker på att förbättra dem ännu mer. Vi har en uppvärmning för att varma upp kroppen. Sen utvecklar vi våra tekniker eller repeterar det vi redan kan. Efter en bra lektion måste man göra ett prov. Våra prov är matcher, där både tränare och fäktare ser vad man kan och vad man måste koncentrera sig mer på.
Vi är en liten klubb som fortfarande utvecklas. Det finns så många saker i världen som man fortfarande inte vet om, men vi har ett mål. Vi vill att fäktning i blindo blir känd i Sverige och Europa och kanske att den blir en paralympisk sport.
At the end of February 2016 Fäktning för synskadade and our blind-fencing club Prêt spent a great week of training in the beautiful town of Bouillargue, France. There we had the privilege of meeting Gaëtan Charlot from the Tassin la Demi- Lune La Riposte Club.
Gaëtan was the youngest fencer we met during our time in France. Gaëtan told us that he is 17 years old and has been fencing for at least 9 years. He said that fencing was the only sport available for people with handicap in the whole region and after seeing it live and taking a chance to try it out, he ended up falling in love with the sport and picked it up more seriously. He became so dedicated to the sport that he won the National Competition for wheelchair fencing.
To close the interview Gaëtan said: Fencing to me is tactic, mutual respect and is a great sport. I am happy when I am fencing.
![]() |
![]() |
Rullstols- och fäktträning i blindo |
Vi har varit i Frankrike för en intensiv träningsvecka i Frankrike. A.S. Bouillargues Escrime. Vi blev hämtad på hotellet kl. 8.45 och lämnade kl. 17.00. Bara en halvtimme lunchpaus. Deltagarna tränade rörlighet och orientering, förstärkte rumsuppfattning, lärde sig motståndarens sätt att fäkta…Det var så fint att se hur de utvecklades som fäktare att jag saknar ord för att beskriva det.
De franska funktionshindrade deltagarna visade oss hur man fäktar i rullstol och både deltagare som tränare provade på att träna rullstolsfäktning
Vi upplevde mycket glädje och varm gemenskap, och vi är alla övertygade om att när man känner samhörighet med gruppen och tränar med glädje bryts alla hinder, de fysiska, kulturella liksom språkhinder ner.
I lördags delades arbetsgruppen: två tränare åkte till Varberg för att vara med på i en prova på dag i synskadeidrott (arrangör var: Hallands Handikappidrottsförbundet), och två andra tränare tog hand om elva deltagare som kom till klubben för att träna.
Om fyra månader är projekttiden slut, och när vi själva utvärderar vår verksamhet är vi såklart väldig positiva med vad vi har åstadkommit under projekttiden. Det är glädjande att se att vi har en så stor grupp av entusiastiska deltagare som tränar regelbunden. Våra yngsta fäktare är 8 år medan de äldsta är 60+. Mångfalden präglar gruppen och resultaten är positiv. Alla har bidragit med något till verksamheten.
Vid besöket till Handikappidrottsförbundet i Varberg fick våra tränare bekräftat att det finns efterfrågan efter lämpliga idrotter för synskadade, men även att det finns andra grupp ban/ungdomar med visa diagnoser som kan vara intresserade av att prova på fäktning.
Fäktklubben Prêt (som våra deltagare bildade) ska garantera att projektet överlever efter att projekttiden avslutar om några få månader.
På tisdag åker våra fäktare (tack vore ett bidrag från Normans fond-SRF) till Frankrike för att delta i en veckas intensiva träning av fäktning för synskadade, där även tränarna ska få en speciell träning i hur man tränar personer med synnedsättning/grav synskada. Utbytet med den franska klubben Bouillargues Escrime kommer att vara positivt för oss alla.